Adamantis - A transsexual journey

Lika barn leka bäst (eller inte?)

Mon, 14 Feb 2011 13:08:51 +0100

Är nu nästan ett år sedan det att jag skrev ett inlägg här. Egentligen borde jag kanske skriva något om vad som skett när det gäller hela utredningen men väljer att spara det till något senare tillfälle. Det jag däremot kan säga är att jag blev klar med min utredning under september 2010 och fick det positiva beskedet att jag får gå vidare med behandling.

Istället för att gå in mer i detalj om vad som skett och vad som kommer därefter tänkte jag snarare gnälla lite över den gemenskap, grupptillhörighet och förståelse som finns mellan transsexuella, speciellt när det rör sig om sidor som exempelvis qruiser.com. Jag blev medlem på qruiser i samma veva som jag valde att komma ut som transsexuell i hopp om att få kontakt med likasinnade. Det är nu nästan två år sedan.

Det jag däremot lärt mig under dessa två år på qruiser är att transsexuella har väldigt starka åsikter och ofta svårt att komma överens. Så fort någon skriver ett inlägg om något som berör transfrågor så dröjer det inte länge innan det uppstår vilda diskussioner där folk inte håller med. Men istället för att försöka hålla en civiliserad och vuxen konversation så väljer folk läsa väl valda delar av tidigare inlägg och sedan drar så drastiska slutsatser som möjligt utifrån de stycken som de valt att läsa, men ignorerar fullkomligt resten som skrivits. Detta leder nästan alltid till munhugg och vissa fall även diverse påhopp. När detta munhugg väl lagt sig så är det bara en fråga om vad det skall handla om härnäst och hur länge det dröjer innan det sker igen.

Vi som är transsexuella borde väl om några ha en ökad förståelse jämfört med andra om att alla är olika, vi har alla olika åsikter, bakgrunder, personligheter osv. Trots detta förtjänar vi alla samma respekt oavsett hur olika vi är eller vilka åsikter man kan ha. När det gäller transfrågor sitter vi alla i samma båt och kämpar (för det mesta) för samma saker.

Slutet närmar sig

Fri, 16 Apr 2010 20:24:05 +0200

Efter att ha spenderat en del timmar under onsdagen på huddinge sjukhus (läkarbesök kl 11 och psykolog kl 15:15) ser det nu ut som att min utredning skulle kunna vara klar i juli. Det var i alla fall vad psykologen gissade på när hon såg datumet för mitt nästa läkarbesök.

Förutsatt att allt går som planerat så kommer det i alla fall att bli skönt att ha hela utredningen bakom sig och att få en diagnos för att kunna gå vidare till nästa steg.

Men... Eftersom de inte sagt speciellt mycket om hur man ligger till (bortsett från svaga indikationer) så kan man väl bara hålla tummarna och hoppas på det bästa.

Borde även sätta igång vid tillfälle och uppdatera sidan med övriga besök som skett under utredningens gång vilket jag ännu inte orkat ta tag i. Jag är lat...

Frånvaro

Sun, 28 Feb 2010 16:58:46 +0100

Som många säkert har märkt är det nu ett bra tag sedan jag uppdaterade innehållet på sidan. Har varit lite diverse privata anledningar och har inte orkat med att hålla sidan uppdaterad.

Har märkt att mycket spam har trillat igenom i min gästbok men har rensat bort allt sådant. Antar att jag behöver bygga om den en smula.

När det gäller hela utredningen så har jag haft en del besök och skall försöka återge dem någorlunda. Kommer däremot att lägga in det som nya separata poster här.

Transterminologi

Mon, 02 Nov 2009 15:32:50 +0100

I de allra flesta fall tar transsexuella stort avstånd när det gäller att klassificeras under kategorin som Transa. Många transsexuella kan snarare se det som en förolämpning att kallas för just transa och följs ofta av vilda utlägg om att transsexuella inte vill kallas för det. Det är däremot ofta som folk faktiskt glömmer bort att informera varför detta kommer sig, men att kallas för "transa" kanske får deras hjärnor att koka över vilket i sin tur leder till att de missar detta.

Det är också ofta som jag kikat runt på qruiser och ser användare med namn som exempelvis "emilia_ts" eller att de har kryssat i den lilla rutan som talar om att de är transsexuella. Läser man däremot deras profiler så beskriver de sig ofta som "jag är hemmatransa"...

Slutledningen av ovanstående exempel är enkel. Det saknas kunskap om vad de olika transrelaterade termer och förkortningar står för och vad de betyder.

Att folk i allmänhet inte känner till att transsexuella ej vill benämnas som transa har jag full förståelse för. Detta tycks mer vara ett svenskt (alternativt skandinaviskt) fenomen. Ser man bara på alla porrfilmer med exempelvis "shemales" så har de engelska titlar som ofta innehåller ord som "tranny/trannies" vilket motsvarar det svenska ordet transa. Har man detta i åtanke så är det inte så konstigt att det kanske uppstår en viss förvirring för allmänheten som ej har någon större koll på transvärlden.

När det sen gäller mitt andra exempel om "hemmatransor" som benämner sig själva som ts eller transsexuella så är jag nog snarare av den åsikten att folk borde veta mer om vad de själva är. Det saknas som sagt vettig kunskap om ämnet.

För att klargöra det hela lite mer om vad som är vad har jag beskrivit allt kortfattat här nedan:

TV - Förkortning för transvestit.

TS - Förkortning för transsexuell.

TG - Förkortning för transgender.

Transvestit - En person som gillar att klä om som det motsatta könet till och från, detta kan ofta vara för en sorts sexuell tillfredsställelse men inte alltid.

Transsexuell - En person som känner att han/hon har fötts med fel biologiskt kön och som då oftast gör korrigerande åtgärder så som hormonbehandling och könskorrigering.

Transgender - En person som lever som motsatt kön i förhållande till sitt biologiska kön men utan planer på korrigerande åtgärder.

Transperson - Fungerar mer som en sorts samlingskategori för de olika typerna av trans, oavsett om det är TV, TS eller TG.

Transa - I det stora hela är nog begreppet "transa" likvärdigt med transperson. Inom Sverige och möjligtvis skandinavien väljer dock transsexuella oftast att ta avstånd från att benämnas som just transa då det ofta förknippas med transvestiter och håriga män i strumpbyxor. Detta är något som transsexuella ej vill liknas vid.

Jag är nog periodare

Sun, 01 Nov 2009 16:37:46 +0100

I alla fall när det kommer till att skriva nya inlägg här. Ibland har det ju varit fler på en och samma dag och ibland tar det några dagar innan jag skriver något nytt.

I torsdags blev jag i alla fall medbjuden till Club Wish av Smilla som jag lärt känna via qruiser. Har ju inte varit på Wish tidigare men det är i alla fall en klubb som enbart riktar sig mot kvinnor och transsexuella. I vilket fall som helst så skulle jag ju först förbi Eve Collection för att prata lite om deras nya hemsida jag håller på med åt dem, så det var bara att sminka upp sig på en gång. Tog i alla fall en liten runda inne i stan innan det att jag åkte vidare till Eve. Något jag faktiskt inte gjort förut i rollen som kvinna.

I det stora hela så verkade det mer som att folk inte reagerade eller lade märke till mig. Det var väl några få som tittade lite extra på mig men man vet ju inte riktigt av vilken anledning som de gjorde det.

Anyway... Mötte upp Smilla vid Mariatorget för att gå till Wish tillsammans. Väl där så blev man varmt välkommnad av väldigt många så hela kvällen var enormt trevlig, får definitivt gå dit vid fler tillfällen.

Igår kom ju även Nanny hem till Stockholm (hon pluggar ju i Umeå) och jag hade lovat att följa med henne ut. Började med lite förfest hos en av Nanny's vänner som heter Mattias och därefter åkte vi vidare till Zipper som är en gayklubb. När det gäller att dansa så har jag aldrig direkt känt mig bekväm på den fronten, kanske är det för att man aldrig direkt har "lärt sig". Men jag har nog aldrig dansat så mycket förut som jag gjorde igårkväll. Kanske är det att man börjar våga slappna av mer och vara sig själv?

Kommentarer på dagboksinlägg

Thu, 29 Oct 2009 02:06:47 +0100

Har nu slängt ihop en liten provisorisk uppdatering så att det går att kommentera mina dagboksinlägg. Det hela är som sagt lite provisoriskt och jag har inte hunnit med att testa så det fungerar fullt ut ännu. Men det får som sagt duga för stunden...

Inte min dag idag...

Wed, 28 Oct 2009 14:09:56 +0100

Skulle ju egentligen haft mitt första besök med kuratorn idag gällande min utredning. På något sätt hade jag fått för mig att jag skulle vara där kl 13. När jag väl kommer fram och skall anmäla mig i kassan får jag istället höra att jag skulle ha varit där kl 10:30.

På något sätt måste jag ha blandat ihop alla dessa läkarbesök och tider och fått för mig fel. Var bergsäker på att tiden var kl 13. Men inte så mycket att göra åt det annat än att försöka få tag på kuratorn och boka in en ny tid... *suck*

Transsexuella vs Transvestiter

Wed, 28 Oct 2009 01:03:05 +0100

Jag har för det mesta alltid varit en relativt social person. Jag älskar att komma ut och lära känna nya människor. Det behöver inte alltid bara vara just att komma ut utan även lära känna folk via internet fungerar bra för mig.

Den sista tiden, efter det att jag kommit ut, har jag dock haft lite större fokus på att hitta och lära känna andra transpersoner. Med transpersoner tänker jag då både transsexuella och transvestiter.

Jag kan i viss mån ha varit lite kontaktsökande och då slängt iväg lite mail till folk jag hittat på exempelvis qruiser. Eftersom det finns betydligt fler som är transvestiter jämfört med antalet transsexuella har jag på något sätt inbillat mig att det då borde finnas en sorts större samhörighet emellan transsexuella. Ju mer jag har sökt kontakt med transsexuella desto mer tycks jag inse att jag har fel.

Jag får nästan känslan av att det bland transsexuella finns en sorts ottalad hierarkisk rangordning eller skala baserad på hur långt man har kommit i sin "omvandling". Är man som mig, dvs att man ännu är på utredningsstadiet och ej påbörjat sin hormonbehandling så ligger man längst ned på denna rangordning och kan därmed ej mätas med en som redan påbörjat sin hormonbehandling alternativt är klar med den.

Jämför man istället med transvestiter så anser jag att det har varit betydligt lättare att få kontakt med dem och att de i mångt och mycket även varit betydligt trevligare jämfört med vissa transsexuella.

Detta är kanske något som transsexuella borde tänka lite mer på? Oavsett hur långt en person HAR kommit i sin utveckling, så har vi alla fått börja från ruta ett.

Okej, ovanstående gäller självklart inte alla transsexuella, jag har haft lite kontakt med vissa som varit väldigt trevliga och hjälpsamma. Men överlag upplever jag det som stor skillnad mellan transsexuella och transvestiter när det gäller samhörighetskänslan.

Sminkkurs och exflickvänner...

Tue, 27 Oct 2009 02:01:25 +0100

Kom hem från kvällens sminkkurs för lite drygt en timme sedan. Själva kursen i sig var kul och intressant. Var även kul att få agera modell för det. Både Julia och Sabina som höll i kursen tycks vara underbara personer och jag ser redan fram emot att få träffa dem igen.

Bilden ovan visar hur Sabina sminkat. På vänstra sidan syns vardagssminkningen och på den högra har vi kväll/festsminkning.

Efter detta var vi några som gick vidare till en restaurang som heter göken. Tog lite att äta samt drack lite mer vin. Hade underbart sällskap av både Tessan och Anja som jag lärt känna tidigare men nu även av Gerda som också tycks vara en underbar person. För var dag som går känns det nästan som att jag lär känna mer och mer underbara människor. (Okej, inte riktigt men nästan i alla fall).

När jag väl kommit hem, aningen överförfriskad av alkohol och så, så fick jag för mig att jag skulle höra utav mig till Ida. Räknar Ida som min tredje flickvän trots det att det funnits några kortare förhållanden innan det att hon och jag blev tillsammans.

Jag skickade ett sms till henne och frågade om hon var vaken och om jag kunde ringa. Fick ett kort svar om att det gick bra. Ringde henne och vi pratade lite. Jag berättade om mina planer att genomföra en könskorrigering. I det stora hela gick det säkert bra och hon tog nyheten väl, men samtidigt känns det nästan som att hon var den person som kännts svårast att berätta för.

Nu är det däremot gjort och på den fronten finns ingen återvändå. Nu känner jag enbart att jag har en enda person kvar att berätta för. Nämligen Ida's mor. Jag har aldrig tidigare haft en partner som jag fungerat så väl ihop med hennes föräldrar så som jag känt med Ida's mor. Av den enkla anledning så bad jag Ida om att få berätta det själv. Har skickat iväg ett sms till henne men antar att hon ligger och sover just nu, fortsättningen på detta får nog komma under morgondagen...

Namnsdag: Amanda - Den älskvärde

Mon, 26 Oct 2009 13:42:18 +0100

Då fick man precis reda på att man har "namnsdag" idag. Eller kommer att ha namnsdag idag, eller hur fasen man nu skall uttrycka det. Har ju inte bytt namn ännu juridiskt sätt så det är väl en tolkningsfråga.

Var i alla fall min far som för någon minut sedan upplyste mig om att Amanda har namnsdag idag genom att skicka gratulationer via sms. Det var ganska oväntat men gjorde mig i alla fall glad så det tackar jag hemskt mycket för.

I övrigt sitter jag dock mest och väntar på kvällens sminkkurs. Kommer nog säkert att bli ganska intressant.

Whip Club 24:e oktober

Mon, 26 Oct 2009 02:39:43 +0100

Får väl börja detta inlägg med att tacka Anja som hjälpte mig med biljetten samt till underbara Stefan och Camilla på Eve Collection för allt som de har hjälpt mig med. Känns underbart att ha lärt känna personer som dem.

Men som rubriken talar om var det fest på Whip Club i lördags. Jag kan inte svara för hur övriga besökare upplevde kvällen men själv hade jag enormt trevligt. Dels att träffa flera av alla nya människor man har lärt känna under de senaste månaderna men lyckades även springa på ett par gamla bekanta. En utav dem har jag inte träffat på säkert 10 år och han var även den som då drog med mig och min dåvarande flickvän till Kinks and Queens. Hade det inte varit för honom hade jag nog inte känt till kinkan när jag väl tog beslutet att komma ut som transsexuell.

Utöver det sprang jag även på ytterligare en person som jag inte träffat på flera år. Vill nog inte direkt kalla honom för vän men snarare bekant från det att man var mer involverad inom lajv.

Nu har jag ingen aning om sistnämnda person kommer sprida det faktum att jag planerar att genomföra en könskorrigering. Men med tanke på det känns det nu väldigt skönt i alla fall att man har berättat om det hela för gamla flickvänner så att de behöver få höra något via ryktesvägar.

Utöver detta sprang man även på Ylva Maria Thompson, en person man minns från att man var yngre och hade TV1000. Hon hade hur som helst tagit på sig att hon skulle hitta och utse kvällens snyggaste penis. Hur det gick på den fronten har jag dock ingen aning om.

Men som sagt, det var en både intressant och mycket kul kväll.

Caroline Cossey - Mitt Liv

Thu, 22 Oct 2009 17:32:37 +0200

Fick för några månader sedan en bok utav en av mina kusiner efter det att jag kommit ut och berättat att jag är transsexuell och vill göra en könskorrigering. Boken som heter "Mitt Liv" är skriven av Caroline Cossey och är en självbiografi från det att hon föddes som man med namnet Barry Kenneth Cossey.

Det var visserligen ett tag sedan det att jag läste ut boken men tänkte ändå jag skulle nämna den för de som ej känner till den sedan tidigare. Boken i sig är fascinerande och mycket intressant, även om jag själv inte känner igen mig exakt i hur hon har upplevt hela sin uppväxt och kännt inombords.

Även om hon i mångt och mycket har haft en hel del olyckliga moment i sitt liv, så kan jag ändå inte undgå att avundas henne för allt det som hon varit med om. Hon har haft en enorm tur som kom i kontakt med den transsexuella världen i så pass ung ålder och därefter kunnat arbeta bland annat som fotomodell. På vissa plan känns hennes historia nästan som hämtat ur en saga, i alla fall fram till dess att problemen börjar (utan att nu säga för mycket).

För de som ej läst boken men är intresserade av den transsexuella världen kan jag i alla fall rekommendera den.

Trött på mig själv...

Wed, 21 Oct 2009 04:09:52 +0200

Ibland blir jag så trött på mig själv. När jag gör något så är jag perfektionist. Gäller det exempelvis hemsidor så kan jag alltid hitta något som går att ändra på eller förbättra. Gäller det egna privata hemsidor så kan jag bara inte låta bli. Det är som ett beroende, det kliar i fingrarna och jag kan inte slappna av, jag bara måååste ha nästa fix.

När det gäller utseende och design så blir jag helt enkelt aldrig nöjd. När en sida haft samma utseende för länge så måste jag ändra på det. Okej, badboll.nu är ett stort undantag och har sett likadant ut från start.

Med det sagt så förbered er på nytt utseende inom snar framtid. Kommer säkert att bli lite mer feminint, typ rosa och lite gulligull eller något.

Once upon a time...

Wed, 14 Oct 2009 23:09:19 +0200

Hittade nyligen lite gamla foton jag tog på mig själv någon gång under 2001.

Nu har vissa haft åsikten att jag borde ta bort bilden jag haft över förändringar som skett från 2003-2009 där man kunnat se mig som kille (i alla fall på qruiser). Förmodligen handlar det väl om att det blir svårare att se mig som ett potentiellt ligg om de även ser mig hur jag såg/ser ut som kille.

Well, tough luck in that case. Passar det inte så skit i att titta på de gamla bilderna jag lagt upp... Kan man ej acceptera mitt förflutna så kan man knappast heller acceptera mig som person. Jag klarar mig då bra utan sådana människor.

Hetero-, Homo-, Bisexuell?

Tue, 13 Oct 2009 17:21:27 +0200

Hade under gårdagen litet besök från Hanna vilket jag var tillsammans med under 4 år för x antal år sedan. I det stora hela var det lite allmänt prat och lite "catching up".

Talade även en del om hur det kom sig att det tog slut mellan oss. Det handlar ju mest om att jag kände mig mer och mer kvävd i relationen och att hålla inne på mitt inre och det resulterade i att jag drog mig undan. I och med det så har väl vissa saker i från vår relation aldrig klarats upp och lämnat en del frågor för i huvudsak Hanna. Saker jag känner att jag nu varit mer redo att besvara i och med det att jag kommit ut. Jag tror nog att det var ganska skönt för Hanna att nu kunna få lite bättre svar till varför det blev som det blev.

Däremot kom vi även in på lite diskussioner kring sexuell läggning. Vad som anger om man är bisexuell är ju enkelt att besvara. Men hur är det egentligen med homosexuella? För att vara homosexuell så attraheras man ju till personer som är av samma kön, på den nivån är ju det svaret enkelt. Men är det på det fysiska eller psykiska man går efter? I vissa homosexuella relationer så är det en som tar den mer maskulina och den andra den mer feminina rollen (säger dock inte att det gäller alla) och så är det även för flera när det gäller det fysiska utseendet.

Tar man det faktum att vissa kvinnor kan ha ett enormt maskulint utseende (alternativt tvärtom med män som har feminint utseende). Om man då tänker sig en lesbisk kvinna i relation med denna person, är hon då helt lesbisk eller kanske snarare bisexuell med tanke på att hon på något sätt måste attraheras av just de manliga dragen hos den maskulina kvinnan. Och om man nu som kvinna attraheras av de manliga fysiska dragen, varför då vara homosexuell och inte heterosexuell alternativt bisexuell? Eller handlar det mer om det inre att män och kvinnor agerar och fungerar på olika sätt?

På samma sätt kan man säkerligen ställa sig frågan om en person faktiskt kan vara 100% heterosexuell om man attraheras till androgyna individer eller om man i själva verket kan tänkas vara bisexuell. Vilken roll och inverkan har då samhället på varje enskild individ för att man skall klassificera sig som det ena eller det andra?

Hmm, känns som att mina funderingar skenar iväg en smula och att ovanstående säkert kan uppfattas som lite rörigt. Ovanstående exempel behöver dock heller inte vara specifikt riktat mot kvinnor utan går även att vända på det mot män.

Kallelse till kurator

Mon, 12 Oct 2009 13:35:19 +0200

Ett ytterst kort inlägg bara om det faktum att jag idag fått en kallelse för att träffa en kurator onsdag 28:e oktober gällande könsbytesutredningen.

Namnet Amanda

Mon, 12 Oct 2009 11:49:43 +0200

Folk och fä har vid flertal tillfällen frågat mig hur det kommer sig att jag valt just namnet Amanda och tänkte då att jag skulle försöka besvara den frågan här. För några år sedan trodde jag aldrig att jag skulle våga ta detta steg, jag har därför aldrig direkt funderat över något kvinnligt namn förrän jag faktiskt började ta tag i saker på allvar. Jag försökte komma på något namn som dels kan passa ihop till mitt efternamn men som samtidigt inte är alltför vanligt men utan att för den delen heta något som solstråle eller snöflinga (usch, hata vintern). Av någon anledning kom jag att tänka på ordet Adamantis som är latin för diamant. Jag vände och vred lite på det och fick då fram namnet Amanda. Även om det tydligen är ett vanligt namn bland 90-talister så har jag själv aldrig känt någon som hetat så, och det fungerar även bra ihop med mitt efternamn.

Men egentligen så är ovanstående bara bonus. Jag är ego och vill ha ett namn som börjar på A så jag kommer så högt upp som möjligt i namnlistor.

Bittersweet and Penetrating

Sun, 11 Oct 2009 19:27:48 +0200

Har precis kommit hem från Mira, min första flickvän genom gymnasiet. Var ett gäng år sedan man sågs sist så det var mycket skoj. Fick även träffa Nina vilket också var enormt många år sedan sist.

Vi har dock agerat lite modeller inför en utställning som Mira skall ha den 7:e november på Citrullus Café & Galleri (till och med 20:e november). Några av de foton hon tog blev ganska bra, blir intressant att se hur slutresultatet blir däremot.

Länk till event på facebook: Bittersweet and Penetrating

Ett par återblickar

Sat, 10 Oct 2009 15:40:32 +0200

Jag satt och funderade lite över den respons olika personer gett när man väl kommit ut. Jag har ju som sagt nämnt vid flertal tillfällen att hittills så har alla i min familj samt vänner varit väldigt förstående och stöttande. Men hur är det egentligen med övriga, när man väl har varit ute... Jag kom att tänka på två specifika händelser som skett efter det att jag kommit ut i det öppna.

Den första händelsen var ganska i början efter det att jag berättat för folk. Hade blivit medbjuden ut på ett par öl av ett par tjejkompisar, lite som en "tjejkväll" som en av dem sade. Hade varit ett tag sedan jag såg dem sist och tyckte att det kunde vara skoj. Hur som helst så gick jag då ej ut som kvinna utan fortfarande som kille. Vi hade börjat kvällen med att gå till KGB, ung som jag är fick jag självklart visa legitimation för att komma in. Vi var däremot enbart där en kort period, det var trångt och kändes inte som att vi hade mycket gemensamt med folket som var där och begav oss därför vidare till gamla hederliga Anchor.

Väl på Anchor så skulle en av mina väninnor möta upp någon kille hon pratat med över helgon (tror jag det var). Hon mötte som sagt upp honom (minns dock inte vad han hette) och vi stod vid ett av borden och diskuterade allmänt. Efter någon timme eller två så fick jag hålla i en av mina vänners handväska, har för mig att det var för att hon skulle dansa lite. När jag tog handväskan slänger killen som min andra vän träffat ur sig "-det där såg ju inte lite bögigt ut". Mitt svar på det var dock att jag inte brydde mig minsta lilla om det och kort därefter berättade jag för honom att jag planerar en könskorrigering. Resten av den kvällen betedde han sig ytterst konstigt och sade inte mycket, vare sig till mig eller de två vänner jag var ute med. Antagligen visste han inte riktigt hur han skulle hantera den situationen.

Den andra händelsen jag kom att tänka på var under pride veckan. Jag och min dåvarande flickvän hade följt med en vän till henne till SLM (Scandinavian Leather Men). Om jag uppfattat det hela rätt så är det en klubb som i normala fall enbart är öppen för medlemmar, som då givetvis är män. Men under pride veckan så hade de i alla fall öppet hus och alla var välkommna dit. Själva SLM var väl en upplevelse i sig, men jag hade hur som helst gått dit som kvinna. Av någon anledning var även boxaren George Scott där och man fick en komplimang från honom att man var snygg så det känns ju ganska skoj.

Det var däremot inte det jag hade i åtanke utan var snarare när man skulle hem från SLM. Vi hade tagit en promenad till slussen för att där ta nattbussen hem. När vi vid slussen promenerar mot busshållplatsen kommer det fram en kille som kan ha varit kring 25 eller något sådant. Han frågar oss om vi vet vilken buss som går mot centralen, han skulle i alla fall med samma buss som vi så han går lite med oss till hållplatsen. Eftersom jag inte riktigt kommit så långt med min röstträning så är jag lite mer blyg och låter mest min flickvän prata med honom.

Efter någon minut eller två så blir det i alla fall till att hälsa och presentera sig. Vi skakar hand och jag hälsar med namnet Amanda. Han ryggar tillbaka en del och ser allmänt förvånad ut och efter några sekunder svarar han något i stil med "WOW, jag trodde du var typ 17-årig flicka eller något sådant". Tydligen hade han inte märkt något alls vilket jag själv tar som en enormt stor komplimang. Han var i alla fall mycket trevlig och upplevde det inte alls som speciellt konstigt. Han sade även något i stil med att han trodde aldrig att han skulle säga till en annan "kille" att han var snygg men sa det i alla fall till mig.

Kommer försöka fortsätta hålla dagboken uppdaterad med olika reaktioner man får från folk alltefter det att de kommer.

Been a busy day

Thu, 08 Oct 2009 19:56:30 +0200

Inte nog med att man var på andra läkarbesöket gällande utredningen tidigare idag så har jag nu även tagit kontakt med två gamla flickvänner. Anledningen är helt enkelt för att själv få berätta om mina planer istället för att de kanske får höra om mitt beslut genom andra. Det kommer också att kännas bättre för mig själv att veta att dom redan känner till hur det ligger till och jag kan på så sätt slippa att "oroa" mig för att de skall få reda på det på annat håll. Visst, man kan ställa sig frågan om det egentligen spelar någon större roll om de vet om eller ej, det är trots allt gamla flickvänner. Men personligen känns det faktiskt som en lättnad att få berätta för dem, det blir lättare att se framåt utan att behöva oroa sig.

Hursomhelst så har de båda tagit nyheten bra utan att det behövdes kännas konstigt och jag tackar dem hjärtligt över hur pass öppensinnat de tagit emot det (även om det kanske kom lite som en chock).

Uppdatering till ovanstående:
Fick under kvällen ett sms från Hanna som undrade om jag kunde komma ut på msn för att prata lite. Efter att "chocken" lagt sig om min lilla nyhet har tydligen många tankar och funderingar uppstått. Något som jag har full förståelse för. Om rollerna hade varit ombytta så vet jag själv inte exakt hur jag hade reagerat eller tänkt. Jag skulle förmodligen delvis fundera om huruvida jag faktiskt varit älskad under den tid man varit tillsammans, men jag skulle också fundera mycket över vad som var "sant eller falskt" med personen.

Personligen tror jag nog att jag trots min hemlighet under den tid som jag och Hanna var tillsammans ändå lyckades med att vara samma person. Hade nämligen en liten diskussion med en kär vän för någon vecka sedan om hur lustigt det är med vissa transvestiter som kan vara enormt maskulina och manliga när de är killar men blir totalt förbytta när de klätt om som kvinna och är då väldigt feminina. Jag fick då höra att jag trots allt är samma person rakt igenom oavsett om det är som kille eller som tjej och jag tror även att jag i det stora hela lyckades vara "mig" själv under de fyra år vi var tillsammans, om man bortser från det faktum att jag höll min transsexualism hemlig.

För att själv besvara samma fråga som jag skulle fundera över om rollerna varit ombytta, om kärleken faktiskt var sann och riktig kan jag bara säga att det är som jag nämnt på sidan om relationer. Jag har älskat de flickvänner jag haft. Det är förmodligen av den anledningen som jag mot sluten har blivit passiv och att relationen har dött ut istället för att göra slut själv. Innerst inne har jag ju inte velat att det skall ta slut men jag har helt enkelt inte orkat med. När det gäller Hanna är jag däremot mycket tacksam för att hon faktiskt märkte att det var något som inte stämde och försökte hjälpa mig. Tyvärr så var jag själv inte mogen eller redo för att faktiskt komma ut och berätta för någon. Har vid ett flertal tillfällen sagt det att om jag vetat hur väl alla skulle ta det hela så hade jag kommit ut och berättat för länge sedan, men alltid lätt att vara efterklok med facit i hand. Visst, förlovningsringarna flög lite hej vilt mot slutet i häftiga argumentationer, men ser man tillbaka på det hela kan man nästan på sätt och vis säga att det var på grund av kärlek, Hanna i frustration över att något inte stämde och försökte få mig till att öppna upp mig och jag själv i frustration av rädsla för att komma ut med sanningen.

Utredning: Läkarbesök 2

Thu, 08 Oct 2009 17:55:51 +0200

Är nu hemma igen efter det andra läkarbesöket för utredningen.

I viss mån var det lite av en upprepning av föregående besök. Min läkare frågade om jag funderat på mer gällande hela processen, operationer etc. Detta är ju däremot något som konstant ligger i bakhuvudet och som man funderar över. Jag hade i alla fall förberett lite och ordnat till en utskrift på det mesta av det jag skrivit om min historik, om relationer, dagbok och även vissa gästboksinlägg. Något som han kikade lite snabbt på och tyckte att det var mycket bra. Han tyckte det verkade som att mycket hade skett för mig sedan det senaste besöket. Vet inte riktigt om jag själv håller med om det. Visst har det hänt mycket, men så har det varit ända sedan det att jag kommit ut i Maj. Därefter har allt bara fortsatt frammåt i ungefär samma takt.

Flera av de saker vi talade om är sådant som jag redan har tagit upp bland det jag skrivit. Bland annat ställde han frågan om huruvida jag kan tänkas vara transvestit istället och inte transexuell eftersom jag gått ut på några klubbar klädd som kvinna. Jag förklarade däremot att det är som jag nämnt i texten för historik/bakgrund, att bara klä om till kvinna ger mig vare sig något sexuellt eller annan sorts tillfredsställelse.

Läkaren var även nyfiken över min sexuella läggning eftersom jag tidigare bara haft relationer med tjejer och det faktum att jag har en flickvän nu med och om det var så att jag föredrog kvinnor framför män. Han sade att ens sexuella läggning inte har något att göra med ens könsidentitet och att en transexuell kan vara heterosexuell, homosexuell eller bisexuell. Jag försökte dock förklara att det i det stora hela inte skulle spela någon större roll om jag har en manlig eller en kvinnlig partner. Däremot har jag fått uppfattningen att kvinnor är mer öppna för en potentiell relation jämfört med män (som i det stora hela enbart är ute efter sex). Även fast läkaren nämnde att ens sexuella läggning inte påverkar utredningen på något sätt känns det ändå som att han trots allt lägger lite vikt vid det. Eller så är det mer om man verkligen har funderat över hur ett könsbyte kan påverka ens roll inom sex.

Vi kom än en gång in på diskussionen om det faktum att jag trots allt har en del andra depressioner som kanske inte riktigt berör själva transsexualismen. Jag går ju på behandling för de sakerna med vilket var positivt. Visst är det som så att även om jag genomgår hela könskorrigeringen så är det inget som hjälper eller botar andra kringliggande problem. Jag har däremot upplevt genom alla år att den press jag känt med att kväva mitt inre har gjort att bägaren lätt runnit över när det kommer för mycket press och stress från andra håll. Att genomföra en könskorrigering tror jag däremot kan bidra till minskad press och då hjälpa till med att sänka nivån i "bägaren" vilket i sin tur leder till att det inte rinner över lika lätt.

Det sista vi talade om var hela tidsbeloppet. Eftersom jag aktiverat mig så pass mycket i dessa frågor efter det jag kommit ut så sade min läkare att det blir lite ketchup-effekt av det hela, först kommer inget och sen kommer allt på en gång. Jag tror att det handlade mest om en försäkran att jag är medveten om att det kommer ta tid och att jag ej försöker skynda på det hela. Mitt svar på den fronten var att jag är fullt medveten om att det är en process och kommer ta tid. Det ser jag snarare som något positivt eftersom det kommer underlätta för mig själv när det gäller att hitta mitt nya jag. Det ger ju också lite tid över till att bygga upp en ny garderob, smink och för att inte tala om röstträning.

Allt som allt så tror jag nog ändå att det gick ganska så bra. Jag skall få en kallelse hemskickad till mig med tid för att träffa en kurator och min nästa tid till läkaren blir om tre månader, måndag 11 januari 2010.

Mottagningen för könsbytesutredningar

Sun, 04 Oct 2009 20:47:05 +0200

För de som möjligtvis vill ha tillgång till hela "broschyren" gällande mottagningen för könsbytesutredningar så har jag försökt "rekonstruera" den och har lagt upp den som ett pdf-dokument.

http://www.imagineit.nu/files/konsbytesutredningar.pdf

Har dock inte orkat med att kolla igenom efter eventuella felstavningar. Kan dock hända att det saknas ett S här och var då den tangenten håller på att ge upp för mig.

Tyvärr fick man inte...

Sat, 03 Oct 2009 17:00:13 +0200

...titeln "Kinkiest Couple" men det gör inte så mycket. Var helt klart rätt par som vann (vilket visserligen också var det enda andra paret som tävlade) men vi kommer dock se till att vinna nästa gång det blir någon sådan tävling.

Fick däremot många positiva kommentarer från ett flertal om det att jag hade min pappa med mig igår. Många tyckte att det var starkt och modigt att ha honom med. Jag tror nog att han fick ett par komplimanger från andra över det faktum att han följt med och för det stöd han ger. Men å andra sidan är det ändå bara en tidsfråga innan det att någon i familjen skall se mig uppklädd som kvinna.

Kändes ju aningen konstigt i början att ha min pappa med men var ändå inte speciellt nervöst. Men visst, man hade väl kanske lite svårare för att slappna av och vara sig själv men så är det nog för de flesta när man är i sällskap med sina föräldrar, oavsett vilken ålder man själv eller de har.

Kinks & Queens

Fri, 02 Oct 2009 13:29:12 +0200

Då är det ytterligare en kinkan ikväll. Kommer dock bli lite extra intressant/spännande ikväll då min pappa kommer att följa med. Det blir första gången som någon inom familjen kommer att se mig uppklädd. På ett sätt känns det nästan lite nervöst men samtidigt inte.

Hur som helst så kommer det ju vara en liten "beauty contest" ikväll med kategorierna Kinkiest HIM, Kinkiest SHE, Kinkiest IT (trans) och Kinkiest COUPLE. Jag och flickvännen kommer att vara med och tävla i kategorin Kinkiest Couple, så man får väl se hur det kommer att gå med den biten.

Ny design på sidan

Wed, 30 Sep 2009 03:12:53 +0200

Som några redan märkt så har jag nu börjat ändra om designen en smula på hela sidan. Det blev lite för jobbigt för ögonen att läsa mycket text som hade röd färg på en svart bakgrund.

Jag hoppas att denna nya design kommer underlätta när det gäller att läsa det som står skrivet i alla fall.

Däremot verkar det ha blivit något konstigt med gästboken och alla å,ä och ö i nya inlägg får i stället konstiga tecken. Har inte lyckats lösa det problemet fullt ut ännu men hoppas hitta en lösning till det så snart som möjligt.

Känner mig däremot inte helt 100% nöjd med den nya designen (frågan är om man någonsin är 100% nöjd) och kommer att utveckla den mer, men hoppas ni gillar den hittills i alla fall...

Bad hairdays

Tue, 29 Sep 2009 23:48:21 +0200

Vissa dagar börjar man nästan fundera över vad man har gett sig in i. Om man tar hårborttagning som exempel så är de olika alternativen som att välja mellan pest eller kolera.

Till skillnad mot biologiska kvinnor så har män betydligt mycket mer hår som skall bort och det tycks även växa betydligt snabbare än jämfört med många kvinnor.

Om man väljer att raka bort håren så är det nästan att man har stubb igen fem sekunder efter det att man är klar. Alternativen som finns är ju epilering eller vaxning, något som visserligen ger bättre resultat jämfört med att raka, men det är ju som sagt långt ifrån skönt.

Samtidigt får man väl se det som något tillfälligt fram till det att man får börja med hormonbehandling som skall ge aningen minskad hårväxt och tids nog även permanent hårborttagning.

Om utredningen

Thu, 24 Sep 2009 05:15:27 +0200

Då jag var på mitt första besök gällande utredningen för könsbyte fick jag då även med mig en liten "broschyr/folder" med lite info om mottagningen de har i Huddinge. Nedanstående text är kopierat rakt av från denna folder och beskriver kortfattat själva utredningen:

Utredningen sker i enlighet med riktlinjer ifrån Socialstyrelsen, vilka i sin tur bygger på riktlinjer från HBIGDA, en internationell organisation för bl a utredning och behandling av personer med önskan att byta kön. Detaljerna i utredningsgången skiljer sig dock i viss mån från enhet till enhet, en individuell anpassning sker också till den enskilda patienten och dennes behov.

Syftet med utredningen är dels att undersöka om det rör sig om äkta transsexualism, dels att undersöka om det finns komplicerande faktorer att ta hänsyn till som t ex psykiatrisk sjuklighet, kroppslig sjuklighet, sociala förhållanden e t c. Detta är viktigt dels för att se vilka individer vi kan rekommendera könsbyte och dels för att kunna ge ett bra stöd under processens gång.

Den här utredningen tar ganska lång tid och det är också meningen. Det är ju ett viktigt beslut som ju också måste vara välgrundat.

Socialstyrelsen är också väldigt angelägen om att ta med tidsaspekten i sin bedömning. En forcerad utredning har mycket små chanser att bli godkänd hos Socialstyrelsen. Vi brukar räkna med att den första utredningsperioden varar minst ett år, ofta längre. Efter den tiden gör vi en bedömning tillsammans med patienten, huruvida det rör sig om transsexualism och om man ska gå vidare eller kanske avsluta ärendet.

Om ärendet avslutas försöker vi hjälpa till att ordna ev annan hjälp som man kan behöva. Om vi väljer att gå vidare börjar nu den fas som vi brukar kalla för "real life test", då man ska leva helt i enlighet med det önskade könet. Efter en tid blir även en del underlättande åtgärder såsom hormonbehandling, hårborttagning för biologiska män och så småningom bröstoperation för biologiska kvinnor aktuella.

Den här perioden kan vara olika lång, många väljer att ta det lugnt och försiktigt. Ett absolut minimum är ett år, men oftast tar det längre tid.

Därefter, om allt fungera tillfredsställande och önskan om könsbyte fortfarande finns kvar, lika stark, skrivs ett utlåtande till Socialstyrelsens rättsliga råd som underlag för beslut. Efter beslut kan sedan operativa ingrepp i könsorganen göras.

Då operationen är utförd får man fastställelse av ny könstillhörighet.

Under utredningstiden kan vi hjälpa till med stödkontakter, gruppträffar, anhörigstöd m m.

Hemsidan skapad

Sun, 13 Sep 2009 18:07:33 +0200

Då ligger nu hemsidan uppe på nätet. Samtliga dagboksinlägg som finns här nedan är kopierade rakt av från min dagbok på qruiser.com.

Utredningen påbörjad

Wed, 09 Sep 2009 02:00:00 +0200

Då har man precis kommit hem (okej, ca 2 minuter och 47 sekunder sedan, starta datorn och dra igång kaffebryggaren...) från första mötet med den läkare som kommer handlägga utredningen för min könskorrigering.

I dagsläget kan man dock inte säga något om det har gått bra eller dåligt, det är snarare något som tiden får utgöra.

Den första kontakten var mer som första gången man talar med en psykolog... Att dra hela sin livshistoria från liten ensam spermie i jakt på ägg fram till nuet. Men självklart med fokus på när man började tänka på det att man har fel kön och ens tankar kring det hela.

Så mycket mer än så hann man dock inte med på ca en timme. Läkaren var dock nogrann med att poängtera att det hela är en lång process och även om jag är 100% säker på vad jag vill så måste även de vara 100% säkra på att jag verkligen vill samt att jag kommer klara av "omvandlingen". Han var även nogrann med att poängtera att även om jag nu genomför alla dessa förändringar så är det ingen lösning på eventuella andra problem och depressioner som existerar vid sidan av det hela med könsroller.

Nåväl, nästa tid för fortsatt utredning är nu 8:e oktober...

Ett steg i rätt riktning

Sun, 28 Jun 2009 02:00:00 +0200

Jaha, då är även denna helg så gott som över, eller i alla fall snart. Men i vilket fall som helst så har den varit mycket bra och man har lyckats klara av ytterligare ett steg när det min "lilla" förvandling.

Var på Kinks & Queens igår vilket var mycket trevligt. Har visserligen varit där vid ett tillfälle tidigare, men det var dock för ca 10 år sedan. Den stora skillnaden med gårkvällen var dock att det blev premiär för mig att faktiskt gå ut utomhus som kvinna. Var mycket nervöst och det kändes ju lite som att folk tittade en aning när man reste dit, men i det stora hela gick resan bra.

Det var även mycket trevligt att faktiskt kunna träffa flera av de som man pratat med här på qruiser på riktigt, en stor kram till er alla.

Och sist men definitivt inte minst så har man även lyckats med att hitta en underbar tjej som inte dömmer, kritiserar eller skäms inför andra över den livsstil jag nu har valt. Kändes underbart att kunna ha henne med på kinkan igårkväll och det gjorde min första utgång betydligt lättare för mig. Puss och kram på dig och tack för att du finns!

Utredning...

Wed, 03 Jun 2009 02:00:00 +0200

Då har man nu äntligen fått hem brevet med kallelse för att påbörja könsbytesutredning. Behöver "bara" vänta 4 månader på den tiden som är 9:e september. Men men, skall väl vara glad att man nu i alla fall har en tid för att påbörja utredningen.

Smärta

Tue, 26 May 2009 02:00:00 +0200

Hmm, den som säger att smärta är en högre form av njutning har aldrig provat på en epilator. Har precis fått hem min som jag beställde igår, gick förvånandsvärt snabbt för dem att leverera måste jag säga.

Nyfiken som man är öppnade man paketet det första man gjorde när jag kom innanför dörren. Var självklart tvungen att ladda upp batterierna på den i en timme innan självtortyren kunde börja.

Att epilera sig är långt ifrån skönt och känslan kan nästan beskrivas som att bli stucken av en mängd nålar om och om igen. Förhoppningsvis så kommer däremot resultatet att bli mycket bättre än från rakning, men jag måste nog vänta på att vissa strån växer till sig lite till innan epilatorn kan plocka med sig dem också för att man verkligen skall märka av något vettigt resultat.

Hoppas verkligen att det går lättare för var gång ju mer man vänjer sig som det står i manualen.

Liten uppdatering

Sat, 23 May 2009 02:00:00 +0200

Får väl lägga till en liten uppdaterande kommentar till gårdagens dagboksinlägg... Den person som tidigare inte svarat på mitt mail när jag förklarade situationen har äntligen gjort det och förklarade att han var lite för bakis under gårdagen för att besvara mitt brev på ett bra sätt och ville inte bara slänga iväg något.

Så hittills kvarstår det hela i alla fall med att man ännu inte fått en enda negativ reaktion från vänner eller bekanta.

Bra vänner...

Fri, 22 May 2009 02:00:00 +0200

Känner mig på extra gott humör nu. Tog tjuren vid hornen och berättade om beslutet för farsan i tisdags, han tog det betydligt bättre än jag hade väntat mig vilket känns mycket bra.

Har nu även berättat om mina planer för de flesta vänner och alla har tagit nyheten mycket bra. De flesta har blivit en smula förvånade i början och tror att man skämtat, när det väl sjunkit in att man är seriös så har de flesta tyckt att det är starkt gjort att komma ut med hela nyheten.

Den enda reaktion hittills som jag inte vet hur jag skall tolka är en bekant som jag skickade mail till via en annan community, vet att han läst brevet för flera timmar sedan men fortfarande inte svarat på det. Lite osäker på hur man skall tolka det. Men i övrigt har alla tagit det mycket bra vilket känns som en enorm lättnad.

Bara hoppas man kan få en tid hos teamet i huddinge snart så man kan gå vidare med processen så snart som möjligt.

Läkarbesök

Mon, 18 May 2009 02:00:00 +0200

Då har man precis kommit hem efter ett läkarbesök och processen är i alla fall halvt igång. En remiss skall skickas till något specialistteam för transexuella gällande könsbyten. Så då är det väl bara luta sig tillbaka för stunden och vänta på att höra något från dem.

Män, kvinnor... och så transexuella...

Wed, 06 May 2009 02:00:00 +0200

Jaha, då börjar det hända lite saker här nu... Har ju känt i många år (sedan tonåren) att något är fel och att jag hellre velat vara kvinna.

Nu när man tagit steget med denna sida här på qruiser har det behovet ökat mer och mer.

Hade hur som helst morsan på besök igår och släppte bomben för henne att jag önskar byta kön. Första reaktionen från henne var ju att hon trodde att jag skämtade, men när hon väl började förstå att jag menade allvar så tog hon det ändå ganska bra.

Har under dagen även berättat det för min bror, hans flickvän samt en annan vän. De har hittills tagit det bra allihop. Svårare blir det nog när man skall förklara för farsan samt vissa andra vänner, men hoppas att de är lika förstående.

Har hur som helst tid hos psykolog den 18:e och har då tänkt att ta upp det hela med dem, så man får se vad som händer.